Pressmeddelanden 

Samhällsvetenskap

Publicerad: 2007-12-17 10:07                           

Nya grepp i socialarbetarutbildning

– Det är hög tid att socionomstudenterna lär sig hur de skall undvika otillbörlig myndighetsutövning (OMU). I dag har de en alltför begränsad kunskap om olika funktionshinder, bl.a. neuropsykiatriska och vi som tillhör den gruppen blir inte alltid bemötta med respekt. I stället mår vi ofta ännu sämre sedan vi träffat en myndighetsperson.

Detta inlägg gjorde nyligen N.N, aktiv i föreningen Attention, när olika brukarorganisationer den 4-5 dec konfererade med lärare, forskare och studenter från 8 socionomutbildningar. Syftet var att diskutera hur brukarmedverkan i socionomutbildningen skulle kunna stärkas.

Konferensen markerade den officiella slutpunkten på ett uppmärksammat försök finansierat av Svenska ESF-rådet och Lunds Universitet, med stöd av BASTA arbetskooperativ på Södertörn. Försöket har gått ut på att ge möjlighet för personer med olika slags erfarenheter av marginalisering och utanförskap att delta på en poänggivande universitetskurs om social mobilisering och förändringsarbete vid Socialhögskolan i Lund. Deltagarna har studerat tillsammans med socionomstudenter under fem - sex veckor och då tagit del av varandras livserfarenheter parallellt med teoretisk fördjupning om empowerment, projektkunskap och socialt entreprenörskap. Kursdeltagarna har utvecklat förslag till projekt under temat ”Att skapa ett värdigare och rättvisare samhälle”. Dessa har senare bedömts av en kvalificerad expertpanel.

– Kursen har blivit ett lyckat experiment och en positiv upplevelse för deltagare som ofta har mycket dåliga erfarenheter och misslyckanden från sin tidigare skoltid och i olika kontakter med myndigheter. De tar nu med sig viktiga lärdomar hem till sina organisationer som drar nytta av medlemmarnas nya kunskaper och utvidgade kontaktnät, säger kursens föreståndare Cecilia Heule. Samtidigt får socionomstudenterna en unik inblick och förståelse för människor levnadsvillkor och de lär sig vikten av att bygga tillitsfulla relationer.

De kursansvariga försöker på olika sätt hitta långsiktiga finansieringsformer nu när basfinansiering upphör. Ett påtagligt resultat är att det på 7 andra socionomprogram i Sverige (Växjö, Kalmar, Örebro, Göteborg, Ersta-Sköndal, Östersund och Umeå) tagits fram lokala förslag på hur man kan samarbeta med brukarorganisationer för att tillföra kunskap till socionomstudenter om vad det innebär att vara mottagare av social service och att leva ett utsatt liv. Utbildningarna bedriver under 2008 ett pedagogiskt utvecklingsprojekt med stöd från NSHU (Myndigheten för nätverk och samarbete inom högre utbildning) vilket stödjer genomförandet.

– Lärdomarna från detta utvecklingsarbete bedöms vara intressanta även för andra professionsutbildningar såsom lärare, sjuksköterskor och poliser. Frågan om hur man på bästa sätt skall kunna förbereda studenter för verkligheten utanför lektionssalen är närmast tidlös. Ytterst handlar det om hur ofta marginaliserade grupper ska bjudas in i samhället och i vilken utsträckning som deras kunskap värderas, säger Verner Denvall, docent i socialt arbete vid Lunds universitets Socialhögskola.


En artikel från projektet finns att ladda ned elektroniskt via http://www.soch.lu.se/images/Socialhogskolan/WP2007_1.pdf

Kontakta gärna Cecilia Heule, 046-2220554 Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den (kursföreståndare), Verner Denvall, 046-2229425 Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den (NSHU-projektet), Arne Kristiansen 046-2229331 Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den (artikel) eller N.N på omyndigheten.se för mer information.

Ulrika Oredsson

Vi läser idag att partibidragen höjts med 40% sedan år 2000. En ökning som är fyra gånger större än inflationen. Inte ens moderaterna, som annars ivrigt kämpar för att vi medborgare skall befrias från bidragsberoende, tycks ha någonting emot ökade bidrag till sig själva. Själva är de tydligen immuna mot de negativa effekter bidrag har på alla oss andra. Totalt fiskar riksdagspartierna i år upp ca en miljard kronor ur vår gemensamma kassa som de sedan kan använda efter eget behag.

Jag frågar mig om inte fortsatt ökande partistöd är ett hot mot demokratin. Man argumenterar att partistödet stärker demokratin då det ger partier en möjlighet att bedriva politisk verksamhet som inte kan styras av stora donatorer. Det är förvisso sant, men det finns en baksida också.

I en inte alls så avlägsen framtid kan en liten klick av elit politiker göra sig själva helt oberoende av folkets stöd. De kan styra och ställa som de vill, fortsätta att tilldela sig själva enorma fördelar med en lag för oss och en annan för dem själva samtidigt som de försämrar för alla andra för att få sina illa genomtänkta, och ofta rent naiva, budgetar att gå ihop.

Den dag partiledningen inte längre är beroende av medlemmarnas stöd, eller av medlemmar över huvud taget, för att ledningen skall fortsätta sin verksamhet har vi inte längre någon demokrati.
Visst, vi kommer fortfarande att ha val (något annat skulle se illa ut internationellt), och ibland kommer det att vara ena sidan som delar ut kaviar och champagne i riksdagskorridoren, och ibland den andra sidan. Men hur hjälper det oss medborgare, ingen av sidorna behöver lyssna på oss längre då tillgången på kaviar och champagne är säkrad för dem båda oavsett vad vi tycker.

"Låt folket rösta men det är vi som styr, oavsett hur de röstar".

I mina ögon är de bidrag regeringen ger sig själva mycket farligare än de bidrag de drar in från oss andra.

http://www.kvp.se/nyheter/1.1208426/nar-politikerna-blir-beroende-av-bidrag

http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____1117.aspx