Artikeln fick vi av en vän via ett mail den 13/6-2008

Lidingö socialtjänst kräver 6 månaders nykterhet –innan(!) de stöder dig och din behandling!

Personen är 33 år och opiatberoende. Dessvärre är han också beroende av Lidingös socialtjänst för sin ekonomiska försörjning. För tre, fyra år sedan kom han med i den så kallade 3G-studien, ett forskningsprojekt som behandlade heroinister med Metadon eller Buprenorphine. Via den kom han så småningom med i det konventionella Metadonprogrammet som landstinget driver. Men från första stund har Lidingös socialtjänst, (som enligt lag ska garantera medborgarna drägliga levnadsförhållanden) gjort hans tillvaro otrygg och besvärlig.

Metadonprogrammet anser att personens behandling varit framgångsrik. Att han har enstaka återfall är inte mycket att orda om, det ingår i processen att bli drogfri enligt både Socialstyrelsen, personens läkare och hans kontaktpersoner. Då personen söker ekonomiskt bistånd avslås det med motiveringen att han inte står till arbetsmarknadens förfogande. Eftersom han inte kan registrera sig på arbetsförmedlingen innan han har ett halvt år av total drogfrihet bakom sig så undrar man hur han ska överleva dessa sex månader?

Lidingö socialtjänst anser fantastiskt nog att det inte är deras problem. Men vems problem är det då? När samhällets andra typer av trygghetssystem, såsom arbetsmarknadsförsäkringar och dylikt, inte finns så är det väl precis då socialtjänsten ska träda in?

Personen överklagar socialtjänstens beslut till länsrätten. Men tro det eller ej - de ger socialtjänsten rätt! Men något är fel eftersom personen överklagar minst 4 avslag, (oktober 06 – mars 07) men han har bara delgivits 2 av besluten.

Sommaren 2007 börjar personen praktisera 2 dagar i veckan hos oss på Brukarföreningen. Det går bra, vi trivs med personen och vice versa. Efter några veckor höjs det röster från ekonomihandläggaren att han bör utöka praktiken med fler dagar. Personen tillsammans med metadonteamet försöker förklara för socialtjänstens personal att det är en lång process att rehabiliteras ut ur ett heroinberoende. Upp till fem år skriver Socialstyrelsen i sin Handbok om underhållsbehandling att det är en rimlig tid innan man kan förvänta sig en fullt ut arbetsför klient.

Efter en tid får personen ett kort återfall på benzodiazepiner. Omedelbart drar Lidingö socialtjänst in allt understöd med motiveringen att ”han är inne i ett missbruk”. Att teamet anser att behandlingen och rehabiliteringen fortskrider på ett bra sätt bryr sig inte personens nyutexaminerade socialsekreterare om. Alla urinprover blev snabbt återigen negativa – trots det ”är han inne i ett missbruk”. Nu ser personen ingen annan råd än att han nekar Socialtjänsten fri tillgång till sekretessbelagda uppgifter från Metadonmottagningen. De används ju ändå enbart för att försämra för honom. Han kräver att sjukvården - innan den lämnar ut upplysningar till soc - ska kolla med honom först att det är okay.

Då kommer dråpslaget. Nu vägrar Lidingö kommun till och med att betala personens Metadon på apoteket. Det är det enda som finns mellan honom och kriminalitet, överdoser, social utslagning och i värsta fall döden – medellivslängden för en aktiv heroinist är 33 år.

På Metadonmottagningen som har mångårig erfarenhet av att arbeta med socialtjänstens klienter har de aldrig sett på maken och vi inom Stockholms Brukarförening kan bara instämma. Personen är inte unik på något sätt. Hans beroende och rehabilitering följer ganska bra en genomsnittlig metadonpatients väg tillbaka till livet. Vad som sticker ut är en socialtjänst som är TOTALT ointresserad av att vara honom till hjälp!

Anna Trepp får diagnosen OMU Lättja, falsk ödmjukhet, otukt och girighet

Ovan mail fick vi den 13/6-2008 Personen hade hittats död, efter att ett tunnelbanetåg kört över honom.

Senast uppdaterad ( Fredag, 19 September 2008 12:05 )