|
Hur farlig är våra myndigheter? |
|
|
|
|
Skrivet av Adina
|
|
Lördag, 14 Juni 2008 10:50 |
|
Handläggare Anna Trepp Lidingös kommun Artikeln fick vi av en vän via ett mail den 13/6-2008 Lidingö socialtjänst kräver 6 månaders nykterhet –innan(!) de stöder dig och din behandling! Personen är 33 år och opiatberoende. Dessvärre är han också beroende av Lidingös socialtjänst för sin ekonomiska försörjning. För tre, fyra år sedan kom han med i den så kallade 3G-studien, ett forskningsprojekt som behandlade heroinister med Metadon eller Buprenorphine. Via den kom han så småningom med i det konventionella Metadonprogrammet som landstinget driver. Men från första stund har Lidingös socialtjänst, (som enligt lag ska garantera medborgarna drägliga levnadsförhållanden) gjort hans tillvaro otrygg och besvärlig. Metadonprogrammet anser att personens behandling varit framgångsrik. Att han har enstaka återfall är inte mycket att orda om, det ingår i processen att bli drogfri enligt både Socialstyrelsen, personens läkare och hans kontaktpersoner. Då personen söker ekonomiskt bistånd avslås det med motiveringen att han inte står till arbetsmarknadens förfogande. Eftersom han inte kan registrera sig på arbetsförmedlingen innan han har ett halvt år av total drogfrihet bakom sig så undrar man hur han ska överleva dessa sex månader? Lidingö socialtjänst anser fantastiskt nog att det inte är deras problem. Men vems problem är det då? När samhällets andra typer av trygghetssystem, såsom arbetsmarknadsförsäkringar och dylikt, inte finns så är det väl precis då socialtjänsten ska träda in? Personen överklagar socialtjänstens beslut till länsrätten. Men tro det eller ej - de ger socialtjänsten rätt! Men något är fel eftersom personen överklagar minst 4 avslag, (oktober 06 – mars 07) men han har bara delgivits 2 av besluten. Sommaren 2007 börjar personen praktisera 2 dagar i veckan hos oss på Brukarföreningen. Det går bra, vi trivs med personen och vice versa. Efter några veckor höjs det röster från ekonomihandläggaren att han bör utöka praktiken med fler dagar. Personen tillsammans med metadonteamet försöker förklara för socialtjänstens personal att det är en lång process att rehabiliteras ut ur ett heroinberoende. Upp till fem år skriver Socialstyrelsen i sin Handbok om underhållsbehandling att det är en rimlig tid innan man kan förvänta sig en fullt ut arbetsför klient. Efter en tid får personen ett kort återfall på benzodiazepiner. Omedelbart drar Lidingö socialtjänst in allt understöd med motiveringen att ”han är inne i ett missbruk”. Att teamet anser att behandlingen och rehabiliteringen fortskrider på ett bra sätt bryr sig inte personens nyutexaminerade socialsekreterare om. Alla urinprover blev snabbt återigen negativa – trots det ”är han inne i ett missbruk”. Nu ser personen ingen annan råd än att han nekar Socialtjänsten fri tillgång till sekretessbelagda uppgifter från Metadonmottagningen. De används ju ändå enbart för att försämra för honom. Han kräver att sjukvården - innan den lämnar ut upplysningar till soc - ska kolla med honom först att det är okay.
Då kommer dråpslaget. Nu vägrar Lidingö kommun till och med att betala personens Metadon på apoteket. Det är det enda som finns mellan honom och kriminalitet, överdoser, social utslagning och i värsta fall döden – medellivslängden för en aktiv heroinist är 33 år. På Metadonmottagningen som har mångårig erfarenhet av att arbeta med socialtjänstens klienter har de aldrig sett på maken och vi inom Stockholms Brukarförening kan bara instämma. Personen är inte unik på något sätt. Hans beroende och rehabilitering följer ganska bra en genomsnittlig metadonpatients väg tillbaka till livet. Vad som sticker ut är en socialtjänst som är TOTALT ointresserad av att vara honom till hjälp! Anna Trepp får diagnosen OMU Lättja, falsk ödmjukhet, otukt och girighetOvan mail fick vi den 13/6-2008 Personen hade hittats död, efter att ett tunnelbanetåg kört över honom. |
|
Senast uppdaterad ( Fredag, 19 September 2008 12:05 )
|
|
|
Hemlighetsfulla myndigheter |
|
|
|
|
Torsdag, 5 Juni 2008 08:16 |
Handläggare Jasminka Gutlic Försäkringskassan LundEn person har begärt att få ta del av de riktlinjer som skall ligga till grund för hur handläggaren skall bedöma i personens ärende, Jasminka informerade först att det var förvaltningslagen 1986:223 som ligger till grund för hur hon skall bedöma ärendet. Då denna lag endast reglerar förvaltningsutövandet och säger inget om hur Jasminka skall handlägga utredningen för att komma fram till sitt beslut, efterlyste personen riktlinjerna än en gång, tyvärr så vägrade myndigheten att lämna ut dessa, nu kan personen inte överklaga sitt ärende då det är omöjligt att förstå om handläggningen har följt de gällande riktlinjer. Personen som det gäller anser också att tiden för överklagandet skall förlängas med de dagar som myndigheten undanhåller informationen som ligger till grund för deras beslut. Svaret som Jasminca gav på en ny förfrågan var: Tyvärr har jag inte mer att säga i ärendet. Beslutet är fattat och jag är nu skild från ärendet. Jag ska bifoga din skrivelse i ärende. När det gäller besvärstiden förlängs den inte utan du har rätt att överklaga två månader från den dag som du har tagit del av beslutet. Med vänliga hälsningar Jasminka Gutlic 
Jasminka får diagnosen OMU, Högmod, lätja, falsk ödmjukhet (rättsäkerhet), otukt och lömsk |
|
Senast uppdaterad ( Torsdag, 5 Juni 2008 09:43 )
|
|
Skrivet av Adina
|
|
Fredag, 23 Maj 2008 08:00 |
Handläggare Kerstin Sandberg Försäkringskassan Lund 
I ett avstämningsmöte med läkare och handläggaren Kerstin bjöd hon in en nyanställd som skulle sitta med och lyssna, vidare hade Kerstin bjudit in en person från annan myndighet Arbetsförmedlingen för att bla. diskutera arbetsmarknadsinriktad åtgärder. Klienten har ett livslångt funktionsnedsättning och kan inte "ta" ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete, utan måste ha ett anpassat arbete. Fk har initierat två stora utredningar på klienten senast en Pila-utredning dec 2007 där det tydligt framgick klientens problematik och framtida arbetsmöjligheter/insatser. Klienten frågar Kerstin om hon har läst läst Pila-utredningen, vilket hon inte hade, klienten fråga då om Kerstin vet vad fas två i Pila-projektet innebär, det viste hon inte. Klienten frågar om vilken samsyn det är mellan Fk och Af när man bedömmer "arbete", vi har ingen samsyn svarade Kerstin. Läkaren påminner alla att klienten har informerat tidigare om krav på ett skriftligt samverkans intyg mellan aktörerna, vilket inte har skett, så något skriftligt samaverkansintyg har inte Kerstin upprättat. Kerstin får frågan om vilken riklinje hon skall verka för i klientens ärende, Kerstin svarar förvaltningslagen och de lagar som styr försäkringeskassan, klienten frågar än en gång om vilka riklinjer som Kerstin skall följa i ärendet, vet inte svarar Kerstin. Här kan vi än en gång läsa hur myndigheterna inte vet hur de skall handlägga ärende utefter regeringens intentioner. Kerstin får diagnos OMU Lättja, otukt, falsk ödmjukhet och lömsk Riklinjerna är 2004:20 |
|
Senast uppdaterad ( Fredag, 19 September 2008 12:06 )
|
|
Om handläggaren inte har kvalite i ärendet, så kan handläggaren alltid andvända sig av MAKT |
|
|
|
|
Fredag, 18 April 2008 19:50 |
|
Handläggare: Line Legem Lysekils Kommun Vi fick detta mail och tyckte att vi ville publicera inehållet. Snälla skicka vidare det här mailet till alla.. 13-åriga Mollys röst får inte tystna.
Det kom ett brev från en 13-årig flicka Brevet kom till föreningen socialombud som sedan dess arbetat för att stötta denna flicka och hjälpa henne att få sina rättigheter tillgodosedda.
hej det e Molly jag sitter här på utredningshem x sen tre månader senare jag kan ju börja med att säga att jag mår väldigt dåligt jag orkar inte mer nu socialen har lurat mig så många gånger och ingen lyssnade på vad jag har att säga jag sa till exempel att ifall det absolut inte fanns nån möjlighet att få bo hoss min mamma kunde jag bo hoss min mormor det låtsades dom inte höra.igår försökte dom ta min mobil och dator och på tisdag gör dom det.på onsdag tänker dom skicka mig till ett ungdoms hem i skövde fast jag har sagt att jag vägrar och vill bo hoss min mormor dom e så elaka mot mig och det skär i hjärtat att se xxxx och xxxx gråta.jag har även blivigt straffad med att inte få träffa vissa.men jag vägrar att åka till det hemmet och jag orkar inte mer det känns som att det ända sättet attt få ett slut på detta e att ta livet av mig själv........ Mormor säger ja till att ta hand om flickan. Föräldrarna säger ja till att flickan placeras hos mormor. Socialtjänsten vill inte ens utreda om mormor kan erbjuda ett bra hem för henne!
Vid förhandling i Länsrätten avseende Lvu (lagen om vård av unga) närvarar föräldrarnas ombud, som förklarar att han av olika skäl inte tagit kontakt med föräldrarna! Flickans ombud deklarerar att Mollys åsikt inte skall tillmätas någon betydelse.
Enligt socialtjänstens utredning ska Molly ha varit frånvarande från skolan hela höstterminen. Enligt mamman och Molly har hon varit sjuk i 2 veckor och i början av november pladerades familjen på utredningshemmet x för utredning. Där fick inte Molly gå i skolan pga pågående utredning!
Molly lider av svår tandläkarskräck, orsakad av att hon bl.a. blivit borrad i tungan vid besök hos folktandvården. Mamman har hittat en privattandläkare som Molly fått förtroende för. Vården där hade inletts men stoppades av socialtjänsten.....
Bristande tandvård är också ett av skälen som socialtjänsten anfört som orsak till Lvu.
Socialtjänsten beslutade efter Länsrättens dom att placera Molly på låst institution (SIS). Molly rymde från personalen och ”gick under jorden”.
Molly´s morbror har ansökt om att få bli familjehem åt henne. Molly själv har skickat en skrivelse till länsrätten där hon förklarat hur hon mår, och att hon inte tycker att hennes advokat lyssnar på henne.
På utredningshemmet åt Molly dåligt eftersom personalen inte respekterade att hon sedan några år tillbaka är vegetarian. Då hon vägrade äta kött och fisk resulterade det i viktnedgång – ytterligare ett skäl till Lvu enligt utredningen. När Molly nu lever gömd har hon gått upp i vikt igen och mår bra psykiskt, trots den pressade situation det innebär att leva gömd.
Så kommer nästa brev från Molly
Ganska jobbigt att vara 13 och gömma sig. Jag har suttit på ett behandlingshem i tre månaders. Först med min mamma och mina två småsyskon sen fick inte mamma vara kvar mer, det var nog det mest förkrosande någonsin.men det som skar mest var att se mina småsyskon misshandlas på det sätt som dom gjorde (av personalen alltså) 3åringen hadde stora blåmärken på rygg och runt vrister och 4åringen var dom bara allmänt elaka mot. Tillexempel hur dom skrämmt upp dom så att dom inte vågat prata om mamma eller pappa.och jag jag åt inte på över tre månader utan levde på vatten och kex.jag vände på dygnet och sov hela dan.tillslut började jag få panik attacker och blackouter jag försökte även ta livet av mig vid två tillfällen ska man behöva må så här när man har en normal familj från början? Och nu då? Jag rymmde jag klarade inte mer nu har jag gått upp nästan alla kg i undervikt(9kg) jag har fortfarande problem med mat ibland och ofta sömn men jag tycker fortarande inte att soc ska tas bort eller LVU det behövs men dom bör fokusera på dom riktiga fallen, och LVU ska verkligen tas till vid ”rätta” tillfällen.
Några dagar senare hör hon av sig igen och meddelar att hon hämtat sin hund vilket gjorde henne mycket gladare.
Morbror och moster skickade in en anmälan till länsstyrelsen med mycket allvarliga anklagelser mot handläggande socialsekreterare. Molly tar kontakt med socialtjänsten efter att de lämnat meddelande till Molly´s morbror och moster. Detta är i slutet av mars. Socialtjänsten vill träffa Molly personligen för framtidsplanering. Molly vågar inte gå på ett möte med socialtjänsten då hon är rädd för att omgående bli placerad på låst institution enligt tidigare planering. Hon vill till att börja med endast ha mailkontakt. Hon frågar också efter vad socialtjänsten tänkt göra.
Länsstyrelsen meddelar att de har beslutat att granska ärendet. Molly får svar från socialtjänsten om att de vill ha ett möte för att diskutera möjligheten att godkänna morbror och moster som familjehem. De undrar också över vad Molly är osäker på som kan komma att ske vid ett eventuellt möte.
Molly svarar på nytt att hon är rädd för att gripas och placeras på låst institution. Hon vill också få förslagen skriftligt så hon kan tänka över dem innan hon svarar och hon förklarar att hon accepterar sin morbror och moster som familjehem, om hon nu inte får bo med sin mamma vilket är vad hon helst av allt vill. Det är också viktigt för Molly att hon får ha med sin hund som just nu är hennes enda trygghet. Hon förklarar i mail hur dåligt hon mått under placeringen på utredningshem x och att hon nu mår mycket bättre och gått upp 9 kg i vikt. Att hon har stöd och jobbar med skoluppgifter i det hem hon befinner sig i, har fått uppgifter av en lärare privat. Hon ber om matpengar och pengar till en vårjacka och har även förslag på hur hon ska kunna få de pengarna utan att avslöja var hon finns.
Socialtjänsten svarar bl.a. ”Handräckningsbegäran är avblåst. Dvs är det inte så att polisen söker dig längre och det är inte så att vi då kan bestämma att inte "släppa dig" om du skulle gå med på att träffa oss. Vi har erbjudit dig vård på behandlingshem och denna plats har stått till ditt förfogande sedan dess att det var planerat att du skulle dit.Denna plats kommer nu också att sägas upp. Det finns ingen aktuell vårdplan, däremot en gammal som finns bifogad till utredning gjord av förre handläggaren. Denna har skickats till din morbror och genom honom kan du ta del av den. Han kanske kan läsa upp den eller skicka vidare via post. Ny vårdplan ska upprättas men bör göras ihop med, och med samtycke från dig och dina vårdnadshavare. För att vi ska kunna bevilja ekonomisk bistånd måste vi ha möjlighet att bedöma dina behov Jag kommer i början av nästa vecka att åter kontakta din morbror och sambo för att prata om hur vi ska gå vidare. Överväg om du kan träffa socialtjänsten tillsammans med dem nu när du vet att det inte längre finns någon handräckningsbegäran.
Det här mailet blir centralt när man vet vad som hände sedan!
En flitig mailväxling förekommer mellan Molly och socialtjänsten efter att Molly har meddelat att hon kan gå med på en träff om hon får bestämma tid och plats samt ha med sig en person som stöd. Socialtjänsten godkänner hennes förslag och bekräftar att hon får ta med sig en stödperson. Trots detta slutar det hela i att socialtjänsten inte kan godta Molly´s förslag på tid och plats utan kommer med eget förslag och erbjuder sig också att ordna lokal. Eftersom Molly inte vågar lita på att socialtjänsten har varit ärliga när de säger att de inte längre har handräckningsbegäran på henne tackar hon nej till möte på de villkoren.
Den 15 april 2008 13:03:17 skickas följande mail till Molly Vi har mottagit ditt svar och kommer att återkomma inom några dagar. N.N Socialsekreterare
Kom nu ihåg att socialtjänsten försäkrat att de inte hade någon handräckningsbegäran på henne längre för igår (16 april 2008) hände följande. Den som berättar är den som Molly för tillfället bodde hos.
Vi var ute med hundarna.. Molly gick in och jag och mitt barn var på väg till affären för att köpa blöjor.. Ser polisbilen och reagerar först inte så mycket eftersom dom brukar patrullera i området ibland.. Men tyckte det var konstigt att dom stod still precis vid affären och tänkte.. Äsch, går in och säger till Molly att låsa dörren och går ner och handlar sedan.. I trappuppgången blev jag mött av två poliser som frågar om jag känner Molly.. Jag undrar: Vilken Molly? Polisen svarar inte och jag går upp till mig. Molly gömmer sig ordentligt och några minuter senare ringer det på dörren. Jag öppnar och dom begär att få komma in.. Jag undrar varför och dom säger att dom har en husrannsakningssorder.. Ber dom visa papper och undrar vad dom letar efter och då säger dom att: Det här är inte som USA, och sliter upp dörren. Ena polismannen säger åt mig att flytta på barnet och den andra letar igenom lägenheten.. Sliter upp varenda skåp och rör igenom sakerna. Till slut hittar dom Molly. Hon faller ihop på golvet och börjar skrika, gråta och skaka. Försöker lugna henne och vi sätter oss i köket. Frågar vart dom tänkt ta med henne och dom vet inte. Ber dom kolla upp det och tre telefonsamtal senare får vi veta att hon ska till brättegården. Polisen säger åt Molly att packa väskan men hon är i upplösningstillstånd och gråter förtvivlat.. En av männen hjälper henne ta fram en väska och slänger ner 4 tröjor och 2 par byxor.. Hon fick inte ens underkläder med sig! Han går igenom allt han packar ner och allt hon har på sig. Hon säger att jag ska ta hand om hunden åt henne.. Ger mig korten på småbröderna.. Sen släpar de ut henne till polisbilen utan ett ord och dom försvinner.. Efter det här ringde jag Molly's morbror och Monica.. Jag är helt förstörd.. Molly´s mamma vet fortfarande ingenting.

En röst från en medmänniska som följt hela historien:
Ikväll blev en flicka bortförd... av polisen! Hon togs ifrån sitt trygga gömställe och körd på ett HVB hem. är det ett bättre sätt? Är inte det att bli antastad, kanske inte fysiskt, men psykiskt? Våldtagen och förnedrad av samhället... Vi pratar om hur hemskt det är när barn far illa, men barn far dagligen illa här i sverige på godtyckliga grunder formade av socialtjänsten. Dom förstör barnen på ett sätt som vi aldrig kan förstå, dom splittar familjer och påstår att dom handlar för barnens bästa! Ser till att familjen aldrig blir hel, varken på utsidan eller insidan... ärren kommer alltid finnas av samhällets misshandel, en misshandel som godkännts av makthavarna, för vi tänker ju bara på barnets bästa är deras ord. Ord som skär som knivar genom kroppen... vem ska hela dom?
Det finns mycket i den här sanna historien som kan kommenteras och funderas över. Det är inte bra att en så ung flicka är på rymmen, men hon bodde i ett tryggt hem. Hon rymde på grund av att socialtjänsten beslutat att placera henne på en institution för äldre flickor med psykosociala problem, med erfarenhet av kriminalitet och droger – detta skrämde givetvis en oerfaren, oskyldig 13-åring. Hon försökte komma i kontakt med socialtjänsten för en diskussion om framtiden som inte innebar inlåsning! Hennes enda brott var att försöka göra sin röst hörd, låt den inte tystna! Socialtjänsten valde att ljuga för henne angående polishämtning samt också på andra sätt försöka lura henne att avslöja var hon fanns. Hur ska ett förtroendefullt samarbete kunna gå till om ena parten inte tvekar om att ljuga för att få som de vill? Vad tror ni Molly har för tilltro till socialtjänsten efter den här behandlingen?
Polisens beteende när de hämtade henne är egentligen värt ett kapitel för sig, men läsaren kan ju bilda sig en egen uppfattning. Knuffa undan lägenhetsinnehavaren, kasta ut kläder på golvet osv.... de letade efter ett barn som logiskt sett inte kunnat gömma sig inuti kläderna. Sedan förs hon iväg som en brottsling till ett ställe som närmast är att likna vid ett fängelse utan att ha begått något brott! Hon placeras bland flickor som har begått brott, missbrukat droger etc, kort sagt bland de unga tjejer som samhället anser vara svårbehandlade! Molly är ännu bara ett litet barn som inte har någon erfarenhet av de här tjejernas värld! Mollys enda brott är att hon kämpat för att göra sin röst hörd, vi får inte låta den tystna!
Kan det här verkligen vara avsikten med samhällsvård? Hur kan Statens Institutions Styrelse (SIS) gå med på att upplåta en plats åt detta barn på en låst institution tillsammans med flickor som begått brott eller drogat? Enligt SIS egna uppgifter ska Brättegården ta emot flickor 14 – 18 år, vad gör då Molly 13 år gammal där? Molly flyttas nu till helgen till en annan institution, hon placeras då på isoleringsavdelningen,
Det ska enligt radion bli bättre översyn vad gäller dessa institutioner, hoppas de då också ser till att förhindra att barn placeras där. Att det också behövs en större översyn av socialtjänstens sätt att handlägga ärenden är efter detta uppenbart – för det tragiska är att liknande händelser alls inte är ovanliga i Sverige av i dag!
Monica Björkman
Ordförande föreningen Socialombud http://www.socialombud.se
|
|
Senast uppdaterad ( Torsdag, 24 April 2008 06:48 )
|
|
Inte olagligt att hotas till livet |
|
|
|
|
Onsdag, 20 Februari 2008 21:26 |
Åklagaren Göran Krautmeyer Malmö Kopierad från Sydsvenskan skevs den 3 febuari 2006 av Tobias Barkman
N.N blev hotad till livet av en hantverkare – och spelade in hotet på band. Men hantverkaren gjorde inget olagligt, anser åklagaren. Utredningen lades ner. – Även om man säger ”jag ska slå ihjäl dig din jävel”, betyder det inte att man har något uppsåt.
Hotet kom på telefon, efter en lång tvist med personen som jobbar på en hantverkarfirma i Mellanskåne. Så här sa hantverkaren: – Se till att få hit grindarna bara säger jag! Annars jävlar ska jag slå huvudet av dig! N.N: – Det är klart att jag blev rädd. Jag var också rädd för min familjs skull.
Grindarna var ett par stora, smidda gjorda av hantverkaren. N.N ville ha dem galvaniserade, men arbetet drog ut på tiden. De två tvistade om vems felet var att det tagit så lång tid. Till slut var grindarna hemma hos N.N, men firman ville ha tillbaka dem. För att få rätsida på tvisten spelade N.N in samtalen med firman. Sydsvenskan har lyssnat på inspelningen.
Samtalet börjar i lugn ton, men hantverkaren blir allt mer uppretad. I slutet svär och skriker han på N.N. Han hotar N.N till livet – men inte på något olaglig sätt, enligt åklagaren. Åklagare Göran Krautmeyer ledde förundersökningen. Hotet kom i december 2004. Ett år senare lade han ner förundersökningen, med den korta motiveringen att ”brott kan ej styrkas”. N.N begärde överprövning. I veckan avslogs hans begäran. – Ett hot ska vara ägnat att framkalla allvarlig fruktan för sin säkerhet. Jag har inte bedömt att det varit så, säger Göran Krautmeyer. 
Vad krävs? – Det måste finnas anledning att tro att den som hotar kan antas sätta hotet i verket. Och det blir en bedömningsfråga.
Hur gör man den bedömningen? – Det är lite på känsla. Vi har inte helt utstakade regler, men det är på grundval av det material som finns i utredningen.
Konkret, enligt åklagaren – den som hotar måste ha en historia av att ha uppträtt aggressivt eller våldsamt, eller det finns tecken, förutom själva hotet, som säger att han skulle kunna vara våldsam.Att säga något i vredesmod kan vara ursäktat.
Någon dömd våldsbrottsling är inte hantverkaren. – Åtalbart kanske det ändå är, men jag kunde inte se att det hade lett till en fällande dom. – Det är en gråzon mellan sannolika skäl och tillräckliga skäl.
Det första krävs för att åtal – det sistnämnda för en fällande dom. Men åklagare ska bara åtala om de verkligen tror på fällande dom. N.N är besviken och förvånad över hur rättsväsendet fungerar. – Hade det varit en polis som jag hade sagt till att ”kom hit så ska jag slå huvudet av dig”, vad tror du hade hänt då? Och en polis hade ändå kunnat försvara sig, han har batong, pistol och säkert kolleger. Men här blir jag hotad utan annat att sätta upp mot det än att hålla mig hemifrån. Och det vill jag såklart inte. – Det är jättekonstigt att det kan vara lagligt. Då är ju inte min känsla och upplevelse värd någonting, säger N.N.
Utdrag ur telefonsamtalet: N.N: Jag vill att vi träffas. – Jag har inte tid med sånt här. Håll inte på och tramsa med mig. Då kommer jag hem till dig och hämtar grindarna vare sig du vill eller inte. Det ska du ha jävligt klart för dig. – Är det ett hot? – Det är ett hot, det är ett löfte din jävla skitstövel. Se till att få hit grindarna till butiken säger jag bara. Annars jävlar. Jag är trött på dig nu ditt jävla arsle. Se till att ha grindarna här i dag säger jag. – Vad är problemet? – Va? – Vad är problemet? – Grindarna ska hit, det är problemet. Du har hotat mig att behålla grindarna så ska du göra upp det i rättegång. Grindarna ska till butiken idag. Är de inte här inom en timme så är jag bort till dig. Räkna med det bara din satans skitstövel. Fattar du vad jag säger till dig eller! Va!? – Men... – Se till att få hit grindarna bara säger jag, annars jävlar ska jag slå huvudet av dig. ‘ Så säger lagen Brottsbalken kap 4 § 5 ”Om någon lyfter vapen mot annan eller eljest hotar med brottslig gärning på sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller egendom, döms för olaga hot till böter eller fängelse i högst ett år. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.” Lag 1993:207 Klart OMU Lättja falsk ödmjukhet (rättsäkerhet) |
|
Senast uppdaterad ( Måndag, 25 Februari 2008 10:13 )
|
|
|