|
Handläggare Ingrid Westerlund BUP Eslövs kommun I BUP:s journalanteckningar kan vi läsa den 03 11 18 bla. följande: Samverkansmöte med representanter både från socialförvaltning och skola. Närv. Ann-Christin Nilsson, 1:e soc sekr, Camilla Håkansson, familjebehandlare, Christin Henningsson, soc sekr från sov förv i Hörby. Från skolan rektor Claes-Göran Vodlin, specialpedagog samt två klasslärare. Från BUP enhetschef Anders Edberg, ps Benny Anderberg, dr Christina Högström samt vidtecknad (totalt 11 myndighetspersoner) Längre ner på samma sida kan vi läsa bla: Från barnpsykiatrins sida redogör vi för huruvida akutavdelningen kan vara till hjälp. Skulle barnet behöva akut bedömning gör givetvis akutavdelningen detta. Det är dock inte hållbart att tänka sig en inläggning då barnet förmodligen skiftar mycket i det psykiska mående och där vi kan tänka oss att hon kommer att åka in och ut på akutavdelningen, vilket inte är hållbart i längden. Från alla tre ansvarsområde poängterar vi hur viktig det är att i nuläget försöka, i möjligaste mån, hjälpa barnet ifrån den, enligt oss, ohållbara situationen. Vi förmedlar också att vi tror att barnets mående och situation kräver ett mycket professionellt bemötande varpå vi diskuterar i termer om barnet bör institutionsplaceras? Plan. Soc förv går hem och förbereder för ett eventuellt omedelbart omhändertagande. Tidigare i journalen har vi läst hur ambivalenta BUP:s personal är i sin bedömning om allvaret i suicidförsöken, men nu plötsligt står dörren öppen. Hur kan personalen på BUP tänka, att ett barn kommer att åka in och ut på akutavdelningen, finns det ingen avdelning efter akuten???? Än en gång så ser vi att myndigheten inte har kunskap om sitt regeringsuppdrag. Än en gång kan vi läsa hur BUP:s personal bygger upp ett senarium som inte har någon förankring i verkligheten utan det är bara vad de kan tänka sig, personalen hade också idéer om att barnet inte hade någon Npf-problematik, trots att föräldrarna påtalade detta under flera år före detta möte. Ca 1 år efter "samverkansmötet" fick barnet av ett annat utredningsteam (självklart i annan kommun) diagnosen ADD PDD-nos och hamnade inom personkrets 1 LSS. Under tiden som myndigheterna inte hjälpte barnet så gjorde barnet 3 suicid försök, skar sig i handleden och mådde mycket dåligt. Här sitter 11 personal från 3 olika myndigheter och samverka, för vem??? BUP ville inte utreda barnet, Skolan har inte kunskap om hur de skall hjälpa eleven i sin skolsituation och Socialens handläggare hade tidigare avslagit hjälpen som föräldrarna ansökte om, i detta "samverkansmöte" är det inte svårt för personalens att förneka sina egna brister och snabbt hitta den skyldige, föräldrarna så klart. Barnet behov av hjälp hade de olika myndigheterna ändå inte kunnat tillgodose tidigare. Så nu satte myndigheter siktet på föräldrarna, och slår igen "fällan". Samtidigt blir myndighetspersonerna av med sin ångest för att de har misslyckat i sina regeringsuppdrag. Klart diagnos OMU Girighet lögn otukt frosseri lömsk högmod När barnet fått en "diagnos" så öppnade barnets hemkommun "börsen" men då hade kalaset redan gått på ca 1,5 miljoner och barnet och familjen var tillbaka på ruta ett, utöver denna kostnad så betalade kommunen ytterligare ca: 1,5 miljoner för att barnet skulle få det skolstöd som barnet var i behov av. Vad har ni lärt er av detta? Läs vad socialstyrelsen säger om samverkan när det gäller barn (se i vår länksamling) |